torsdag 4 augusti 2011

Fortsätter på mitt förra inlägg.......

Ja en oplanerad städning blev det ju i går som jag tidigare skrev. Tjoppasde ihop lite lunch och hann precis sätta mig och ta EN tugga så ringde mobilen. Emilia hade gjort illa sig på fotbollsskolan och dom trodde vi behövde åka till akuten. Jaja det var bara att ställa bort maten och åka upp till vallen. Vi tog oss ner till akuten här och efter två timmars väntan och en smärtande fotled fick vi träffa läkaren som slog en snabb blick på foten och sa ni får åka till röntgen. Efter röntgen fick vi vänta ca två timmar till innan vi fick svar på bilderna. Det var en fraktur på skenbenet nere vid fotleden. En helbensgipsning var ett måste och personalen på akuten här kände sig inte bekväma med att göra den gipsningen på ett barn så vi fick packa in oss i bilen och åka till Falun. Där fick vi komma in på en gång men sen blev det en jävla väntan rätt ut sagt. Emilia hade inte ätit nått sedan 11.30, jag hade ätit en halv korv vid ett. När klockan var 20.00 så bad jag om att få gå och köpa nått till oss. Det gick inte för allt var stängt. Jag frågade om dom hade nån frukt eller nått jag kunde få köpa men nix det hade dom inte. Vid 21.30 frågade läkaren om vi ville ha en macka. JAAAAA tack sa vi :)
Vid ca 24.00 kom han igen och frågade om mackan var god. Hmmmm vi hade inte fått nån macka då :s Gissa om både jag och Emilia höll på att ledsna ur. 00.30 äntligen fick Emilia benet gipsat och därefter fick vi en smörgås. Två vändor till röntgen igen sen fick vi äntligen åka hem. Vid ca 02.15 var vi hemma. 
13.30-02.15 najsigt värre :S
Känner mig fortfarande redigt sliten och Emilia ska vi ju inte tala om. Tufft för henne med hela benet gipsat. Hon är ju inte särskilt rörlig och allt från att sitta på en stol, gå på toa eller bara ta sig ut är jätte bökigt. Men det är bara att bita ihop i 6 veckor nu :s Det värsta för henne är väl att hon inte kan träna och hon var jätte ledsen idag när vi åkte upp på träningen för att kolla. Livet är inte lätt alltid, men vi börjar vänja oss här hemma eller det kanske man aldrig gör?
När ska det börja gå våran väg????
 



Inga kommentarer: