Ta mig inte för given....

Tidigt i morse åkte Emil iväg på hockeycup. Jag har värdens ångest och dåligt samvete för att varken jag eller Magnus åkte med. Vi har alltid i alla år åkt med på barnens träningar och matcher. Idag körde det ihop sig och Emil fick åka utan oss. Han klarar det fint det vet jag men det känns inge bra i mammahjärtat :(
 Lillemans hockeylag ska idag möta mammorna i en mamma-barn match och jag sa ifrån mig min fotbollsmatch idag för att vara med Isac och spela plus att jag ska iväg på em. Då fick vi flera sjukdomsåterbud till fotbollsmatchen så jag får rycka in. *suck* Jag löste allt genom att be svägerskan rycka in och spela hockeymatch mot Isac så spelar jag fotbollsmatch. Alla glada och nöjda utom jag som får stressa arslet av mig och få dåligt samvete dels för att Emil inte har någon av mig eller Magnus med sig och att Isac inte har sin mamma med på mammamatchen plus att min fotbollsmatch slutar 15:45 och kl:16 ska jag vara hos Tessan ombytt och redo för en em/kväll med tjejerna. Blir så jävla arg på mig själv. Allt det här har gjort att jag är sur , grinig och irriterad nu. Går runt här hemma och muttrar för mig själv. 
Hela veckan har det varit mycket. Helt jävla färdig när helgen kommer och då blir det en helg mer fullspäckad än någonsin. Önskar man kunde få tillbaka lika mycket som man ger. Den senaste veckan har jag hört från flera håll alltför många ggr att fråga Therese, det fixar Therese, hör med Therese det har hon koll på, Therese ställer upp.  osv osv. Jag hjälper gärna till med det jag kan men ta mig inte för given tack.
Blev ett gnälligt inlägg det här men men.
Ska försöka andas och lugna mig lite. Förbereda det jag ska ha med mig i kväll och packa fotbollsväskan.
Ser i alla fall fram emot kvällen med god mat och dryck samt massa goa tjejer.

På återläsande