Trött är bara förnamnet

I detta nu är jag en levande död. Jag är så trött o seg att jag inte kan skilja på mina egna fötter och ett glas juice (inga liknelser i övrigt). Helt crashad och seg efter en fruktansvärt dryg förmiddagshelg. Den värsta dagen var nog idag och ribban sattes liksom redan 5.10 i morse då jag lyckades försova mig. Stängde av klockan när den ringde 4.45 så la jag mig och somnade om, vaknade igen 05.10

av att Emilias ena krycka ramlade i golvet. Hade jag inte varit ensam ordinarie hade det inte varit så farligt men nu var jag det och det kan ju vara  trevligt för de jag ska lösa av att få gå hem efter sitt nattpass så det blev liiite stressigt och jag var INTE på nå vidare topp humör när jag kom till jobbet. Strul i form av lite eller ja MYCKET vattenkaos och massa annat på jobbet gjorde ju inte att mitt humör blev bättre.

Som pricken över i så vräkte regnet ner när jag skulle hem också .

Kan inte göra annat än att tycka en smula synd om mig själv just nu. Hur som haver så är fm helgen över och imorgon är min ena kompanjon tillbaka  igen efter sin semester vilket känns jäkligt skönt ;)

Emilia skuttar på med sina kryckor och  hon börjar väl få kläm på hur hon ska göra med allt. Det gipsade benet är ju ivägen hela tiden :S Men det märks att hon inte har lika ont längre och att hon mer eller mindre accepterat situationen och det känns skönt att se henne glad igen. Nähä??? Har tvätt att plocka undan, tvätt att hänga, tvätt att tvätta

sen ska det väl fixas lite käk också.

Gäsp, fixar det om ett tag. Ska bara.........