En tanke blev till handlande

Känner ni igen det här: Det var länge sedan vi sågs nu, vi måste träffas. Ja det lär vi göra. Vi kan väl höras i veckan. osv osv.
 Sen det här med att: Vi måste träffas nu det var så länge sedan, men vi har sååå mycket om dagarna så jag vet inte när det kan passa. osv osv.
Det måste ju finnas någon mer än jag som upplevt det? B.la. jag är en av de som säger så. Just för att det verkligen känns som om man inte har tiden till att träffas och umgås för att det är så jäkla mycket hela tiden. Vilket gör mig irriterad. Har tänkt mycket på det här och känner att det spelar ingen roll om vi skulle få en helg till varje månad att vara ledig på eller tio timmar till per dygn. Då skulle vi bara dra på oss ännu mer och fortfarande ha lika lite tid över till det vi verkligen vill. Prioritering kallas det. Ja det var inte mer långsökt än så. Ganska självklart och logiskt kan jag tycka. Vill jag träffa någon då får man helt enkelt prioritera det, så ser jag på det. Så idag ställde jag in både jobb på kansliet och träning med Moa för att först träffa Amanda och hennes lilla skrutta sen en sväng till mormor och morfar och nu ska jag ha en liten dejt med Eva-Lena. Och vet ni vad??? Det känns jävligt bra. Visst det blev en tvättmaskin mindre tvättad idag och träningen fick utebli men nu har jag prioriterat mina vänner och det känns bra. Jag tänker inte säga mer att vi kan väl höras i veckan. Det blir ju inte så. Det dyker upp nått så går det två veckor så är man där igen: Det var länge sedan vi träffades. Vi måste ses snart. Rätta mig om jag har fel.